JULDIKT
Viktor Rydbergs dikt Tomten.
- Midvinternattens köld är hård
- stjärnorna gnistra och glimma.
- Alla sova i enslig gård
- djupt under midnattstimma.
- Månen vandrar sin tysta ban,
- snön lyser vit på fur och gran,
- snön lyser vit på taken,
- Endast tomten är vaken.
- Står där så grå vid ladugårdsdörr
- grå mot den vita driva.
- tittar, som många vintrar förr
- upp emot månens skiva.
- Tittar mot skogen, där gran och fur
- drar kring gården sin dunkla mur.
- grubblar, fast ej det lär båta,
- över en underlig gåta.
- För sin hand genom skägg och hår
- skakar huvud och hätta.
nej, den gåtan är alltför svår, - nej, jag gissar ej detta.
- slår, som han plägar, inom kort
- slika spörjande tankar bort,
- går att ordna och pyssla,
- går att sköta sin syssla.
- Går till visthus och redskapshus
- känner på alla låsen.
- korna drömma vid månens ljus
- sommardrömmar i båsen.
- Glömsk av sele och pisk och töm.
- Pålle i stallet har ock en dröm,
- krubban han lutar över ,
- fylls av doftande klöver.
- Går till stängslet för lamm och får
- ser hur de sova där inne.
- Går till hönsen, där tuppen står
- stolt på sin högsta pinne.
- Karo i hundbots halm mår gott,
- vaknar och viftar svansen smått,
- Karo sin tomte känner,
- de äro gode vänner.
- Tomten smyger sig sist att se
- husbondfolket det kära.
- Länge och väl han märkt att de
- hålla hans flit i ära.
- Barnens kammar han sen på tå
- nalkas att se de söta små,
- ingen må det förtycka,
det är hans största lycka. - Så har han sett dem, far och son,
- ren genom många leder.
- Slumra som barn, men varifrån
- kommo de väl hit neder?
- Släkte följde på släkte snart,
- blomstrade, åldrades, gick,men vart?
- Gåtan, som icke låter
- gissa sig, kom så åter!
- Tomten vandrar till ladans loft
- där har han bo och fäste.
- Högt på skullen i höets doft
- nära vid svalans näste.
- Nu är väl svalans boning tom,
- men till våren med blad och blom,
- kommer hon nog tillbaka,
- följd av sin näpna maka.
- Då har hon alltid att kvittra om
- månget ett färdeminne.
- Intet likväl om gåtan, som
- rör sig i tomtens sinne.
- Genom en springa i ladans vägg,
- lyser månen på gubbens skägg,
- strimman på skägget blänker,
- tomten grubblar och tänker.
- Tyst är skogen och nejden all,
- livet där ute är fruset,
- blott från fjärran av forsens fall
- höres helt sakta bruset.
- Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
- tycker sig höra tidens ström,
- undrar, varthän den skall fara,
- undrar, var källan må vara.
- Midvinternattens köld är hård,
- stjärnorna gnistra och glimma.
- Alla sova i enslig gård
- gott intill morgontimma.
- Månen sänker sin tysta ban,
- snön lyser vit på fur och gran,
- snön lyser vit på taken.
- Endast tomten är vaken.
Kommentarer
Postat av: niki
Hej svara gärna på dagens juliga fråga :)
Postat av: Mira
God Jul tillönskas Dig och de dina!
Stor kram!!!!!!!
Postat av: helena svarar
Mira: önskar er detsamma. Stor kram tillbaka!
Trackback